
Det här är lekar som Alex, när han var
nyss fyllda två år, tyckte var roliga.
Alex anser klokt nog att är det inte roligt, är det ingen ide´att göra det!

Jag sätter t ex mjukisdjur i en papplåda, så knackar vi på lådan och säger
"hallå hallå, vem är där inne?"
Jag öppnar lådan och tar fram ett djur i taget, vi säger "hej igelkotten! Hej
hunden med långa öron!
Hej prickiga hunden"..." osv. Efteråt kan man sätta ner djuren i lådan och
vinka hejdå. "Hejdå igelkotten,
hejdå hunden med långa öron, hejdå prickiga hunden"... Har man två likadana djur
kan man alltså peka på
deras utseende: ena hunden är prickig, den andra har långa öron. Eftersom Alex stora
intresse är bilar,
fungerar den här leken också ypperligt med bilar: "Hej röda bilen! Hej gröna
bilen!" osv.
Man kan leka den med vilka föremål som helst.

Jag har skrivit ut små bilder och klistrat fast i lock från
Pringles chips-burkar. Då är de lättare
att greppa för små händer. (Man behöver
inte klistra fast dem om man inte vill, det går bra
att klippa dem lite större än locket och trycka ner dem. Då går bilderna lätt att
byta).
Så frågar jag Alex om jag kan få trädet, hästen, den röda bilen, den blå bilen osv.
Efteråt får han
tillbaka bilderna en och en medan jag benämner dem. Han tycker också om att lägga dem i
rader
på olika sätt som han själv tycker passar bäst. En variant är att klistra fast bilder
på flera olika hästar,
hundar, bilar osv och sedan sortera dem: vi lägger bilarna här, hästarna här, hundarna
här...
Jag har även skrivit ut bilder på Alex och Simon som gör olika saker (alltså
verb).
Sedan ber jag Alex om bilden där han äter, eller där Simon äter, eller där Alex
cyklar osv.
De bilderna är också roliga att handskas med och titta på, tycker Alex.

Jag har skrivit en sång, ett rim eller en ramsa på ena sidan
av kortet, och har en passande bild på andra
sidan. Sedan laminerar jag korten och så kan Alex själv bläddra bland korten som
förvaras i en ask, och
genom att titta på bilderna välja vilken sång vi ska sjunga, vilket rim eller vilken
ramsa han vill höra.
Barn lär sig fort vilken bild som hör till vilken sång/ramsa/rim. Det går bra att använda skrivarpapper
eller klippa bilder ur tidningar, lamineringen ger stadga utan att du behöver klistra upp
dem på kartong.

Ett sätt att ha sångsamling är att
använda sig av djur eller föremål som får symbolisera sånger.
I en påse (eller ryggsäck, eller liten resväska, eller låda...) har man olika djur som
man låter kika fram.
En katt! Kan vi någon sång om katter? Så sjunger man (t ex) Idas vers om katten. En
björn! Björnen
sover, t ex (låt björnen sova i mitten av barnen och sedan vakna - förslagsvis utan att
jaga om man inte
vill att barnen ska skingras och sångsamlingen få ett stökigt slut :-)). En groda!
Sjung t ex sången om
Karl-Oskar och låt grodan hoppa runt på barnens ben. Extra roligt är om man hittar djur
som låter
när man klämmer på dem. Då kan man gömma dem och låta barnen gissa vad det är för
djur som låter.

Victoria Kulin
skickade ett mail och berättade om en ide´hon fått:
..." jag skulle vilja passa på att bidra med ett eget tips, ett slags flano
material som de allra minsta har funnit mycket roligt. Jag har klippt
ut en gubbe med lösa ben, armar, händer, fötter och huvud. Barnen
älskar att passa ihop honom och det ger en bra begreppsträning!"
Tusen tack för tipset, Victoria!

Ann-Charlott
Skoglund i Färila skickade ett mail:
"Ett tips på hur man kan leka björnen sover med
mindre barn som kan tycka att det
är otäckt att bli jagade och tillfångatagna. Man sitter ner i ring och sjunger, med en
björn
i mitten som vanligt, men när man kommer till "honom aldrig tro" och björnen
vaknar,
så går han/hon fram till en kamrat som får en björnkram. Då förvandlas kamraten
till en ny björn som lägger sig i mitten (barnen byter plats).
Väldigt bra för barn som har svårt för närkontakt, för
i längtan att bli björn så glömmer
de att de faktiskt blir kramade. De som tvekar behöver inte bli kramade och då går man
till en annan kamrat istället. Efter några gånger är ingen som tvekar längre.
En traditionell vild lek som blir en lugn och
gruppstärkande lek."
Tusen tack för tipset, Ann-Charlott!





|