Här är blandade tips om språkstimulans. En del är använt som språkträning/
uttalsträning för mina barn, en del har använts i barngrupper på förskolor.

Jag har haft tidvis kontakt med samma logoped i nästan 15 år, rörande fyra av mina barn. Jag har lärt
mig massor under dessa 15 år men ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur stort område det är med
logopedi och barns språkutveckling. Även om jag gör mycket material själv numera behöver jag
fortfarande hjälp av logopeden med bedömning av vad som är lämpligt att arbeta med för tillfället,
vilka ljud och ord som är bäst att arbeta med för att inte göra det onödigt svårt men ändå "göra nytta"..

Man kan behöva träna både på att uttala enskilda ljud, och sedan på att uttala dem i ord även om det
går bra att uttala ljudet enskilt. Olika ljud går ofta olika bra att uttala beroende på var i ordet de
befinner sig, och vilka ljud som mer förekommer i ordet. Sedan behövs lite tid innan det fungerar i
spontantal. Man kan också behöva koncentrera sig för att höra vilka ljud som egentligen ingår i ett ord,
men även det går att öva upp. Det här är inga träningsråd jag ger utan exempel på hur vi leker med
ljud och bokstäver, ett försök att inspirera. Läs, använd, ändra hur du vill - det ska vara roligt!

En sak jag gjort är att ta en gammal vaxduk, med undersida som känns lite som flanell.
Jag har tejpat fast den på golvet (ibland är det en fördel att ha fula gamla plastgolv ;-))
med plasten mot golvet och "flanell-sidan" uppåt. Sedan har jag lagt tallrikar på den,
ritat runt om och skrivit alfabetets alla bokstäver i cirklarna (både den stora och lilla
bokstaven i samma cirkel). Pojkarna älskar att hoppa sina egna och familjmedlemmarnas
namn. Ibland hoppar de mellan olika bokstäver och frågar "vad heter jag nu?" och så får
jag läsa högt vilka bokstäver de hoppar på: "nu heter du Jufrikl", och de tjuter av skratt.
Senare lade vi även till siffror 0-9. Man kan hoppa på sin ålder (min kräver
två hopp, förstås ;-)), på siffror man ropar upp, på mattetal man löser...

Att läsa en saga om storebrorsan är det roligaste sättet att träna kl -
han heter ju Niklas och här har jag hittat på en berättelse om honom.
Bilderna är från Widgit, ett dataprogram vi fick utskrivet genom logopeden.
Jag läser orden, barnen bilderna. Niklas har en hund som heter Klasse, som vill bli
kliad och klappad, och som tycker om att leka med en kloss som en gång gick sönder
så Niklas fick laga den med klister. Niklas tycker om kaviar, då måste man klämma
hårt på tuben men det kom en klick kaviar på ett papper som Niklas skulle läsa
upp för sin klass. Klasskompisen Klara har en fågel med vassa klor, osv osv...

Jag har sedan tidigare en stor kub/tärning som jag klistrat bilder på och använt till språk-
träning. Då slog vi med tärningen och sade det ord/den ljudbild från praxisalfabetet som
kom upp. Väldigt enkelt men pojkarna tyckte det var jätteroligt - och när bilden med puss
kom upp skulle man dessutom pussas :-). För att bygga ut aktiviteten skulle man kunna ha en
spelplan med samma bilder, för varje bild som kommer upp lägger man ett föremål på mot-
svarande bild på spelplanen. Så försöker man få alla bilder "täckta" - som ett slags lotto.
På kursen Inspirationsdagar för språkbyggande i Skellefteå  såg jag ett par varianter som
medlemmar ur nätverket Nanga gjort: att ha bilder som symboliserar sånger eller ramsor.
På M = matte - UR finns mallar för att göra t ex en kub.

Läs mer om praxisalfabetet här.

Jag fick ett mail från Therese, förskollärare i Lysekil, som berättar:
"På våran avdelning 1-5-års har vi under detta året arbetat mycket med språket. Vi började
med att göra alla barnens och fröknars första bokstav. Vi gjorde dem i färgat papper plastade dem
och hängde dem med klypor på en vajer vi köpt på Ikea. Det var däremot ingen bra ide för de ramlade
ner hela tiden men ur det kom en ny ide. Vi lade alla bokstäverna på golvet så fick barnen leta upp sin
bokstav och så pratade vi om hur den lät. Nu tar vi fram bokstäverna efter samling då barnen ska sätta
sig vid matbordet. Barnen är fantastiska våra 1½ åringar känner igen sin bokstav, flera av barnen känner
igen de andras bokstäver. Barnen blev så bra på detta så vi gjorde alla barnens bokstäver (hela namnet)
i färgat papper. Plastade in och klippte ut. Vi har lagt dem i en låda tillgängligt för barnen att leka med.
Vissa kan bygga sitt namn andra plockar och sorterar bokstäverna."
Tusen tack för tipset, Therese!

Min familj skrattade åt att jag köpte en hundleksak med två korvar på ett snöre
(kostade runt 20-lappen på ÖoB). Själv tycker jag att det var snudd på genialt ;-)
Den ena ska användas till ramsan "allting har en ände men korven den har två, pannkakan har
ingen men den går åt ändå". Den andra ska få blommor och användas till sången Blommig falukorv.

Vi leker mycker med bokstäver. T ex med kylskåpsmagneter, att sortera dem och försöka hitta
likadana, att prata om hur de låter, att skriva våra namn... Jag samlar på träbokstäver, sådana
som brukar sättas upp på dörrarna till barnrum. Dem sorterar vi också och pratar omkring.
Bokstavsplanscher, bordstabletter med bokstäver på... På skåpdörrarna i köket har vi praxis-
alfabetet uppsatt,  pratar om bokstäverna och ljuden och gör rörelser till. Syftet är egentligen
inte att de ska lära sig läsa eller skriva eller ens lära sig alfabetet även om det givetvis är en
positiv sidoeffekt: mitt syfte är att träna bokstavsljud, att göra bokstäver till något
välbekant och självklart, något som finns runt omkring oss och som är roligt.

Simon har lekt med bokstäver och miniräknare innan han somnar.

Dinosaurie-tärningsspel. Ibland använder vi en tärning med siffrorna 1-3, så siffrorna förekommer
två gånger. Orsaken till det är att när vi spelar säger vi ett ljud för varje steg (i dinosauriespelet D),
och ibland är det krångligt att hålla i huvudet om man sagt fem eller sex ljud och hur många gånger
man hoppat... Och även för att man ska hinna turas om att slå fler gånger. Att spelplanen är
kort är en fördel för barn som har svårt med koncentrationen - och det kan vara ansträngande
att ljuda! Det finns en massa andra spelplaner oxå, så man kan byta spelplan (och ljud att ljuda).

Även här finns spelplaner att skriva ut, där kan man själv fylla i rutorna
om man vill ha dem ifyllda - kanske med bokstäver och/eller symboler från
Praxisalfabetet (där ljudet f är en stigande raket, osv), uppmaningar
som "hoppa på ett ben runt bordet", "gal som en tupp", " osv.

På Mr´s Walleys sida finns bla Math mats, som kan användas som spelplaner. Scrolla ner efter sidan
tills du kommer till "Themed Math Mats From Here and There". Om du skriver ut dem kan du
använda dem som spelplaner på det sätt du finner bäst: ska man leta snäckor t ex, och försöka
fylla denna spelplan med? Eller ska man slå med tärning och gå antal steg som visas? Slå med
två tärningar och addera? De ofyllda rutorna/cirklarna kan man själv fylla i om man vill.

Här är två spelplaner jag gjort. Den med tusenfotingen innehåller bilder från Widgit
på ord logopeden rekommenderat, en del har jag ritat själv. Alla börjar på t eller k.
På en tärning har jag klistrat bilder på de sex ord som ingår på spelplanen. Man slår
med tärningen, säger vilket ord som kom upp och går till den ring där ordet
förekommer närmast i tur från den ring man står på.

Den andra spelplanen har jag lite blandade känslor för... Jag ville göra en lite häftigare
spelplan som pojkarna kunde uppskatta och det gör de, så även en grannpojke som alltid
ville spela detta spel när han kom över. Bilderna kommer från internet. Här är meningen
att man slår med tärningen på samma sätt som ovan, och så betonar man den första stavelsen
i ordet man får upp. Fe - Ferrari, fy - fyra, få - fågel, bä - Batman (det är ju ljudet som
gäller och inte stavningen), bi - bi. På bilderna med raketen ska man ljuda Fffff (symbolen
från Praxisalfabetet). Jag har inte kommenterat när pojkarna sagt "fe - fejjaji" eftersom
det var F vi skulle träna och R är mkt svårare och inte syftet här... Det är ju enklare att
använda ordet fe när man vill träna just det ljudet, men å andra sidan hade inte spelplanen
blivit lika populär då och inte spelats lika ofta. Som sagt var, jag är lite kluven men den
här spelplanen har varit den mest populära och det är ju mycket värt!

Två enkla spelplaner gjorda i Widgit, och en slags "spelplan" vi lekt med på olika sätt.
Den gjordes för att träna på kl  i Niklas och S  i Simon, Alex finns också med. Antingen
lägger man ett föremål på valfri ruta och säger namnet, och turas om tills alla rutor är tagna.
Eller också lägger man föremål på alla rutor och plockar valfri därifrån, och säger då namnet...
Eller lägger lappar som täcker bild/namn, plockar bort en i taget och ser vad som döljer sig under...
Eller lägger lappar som döljer bild men inte namn och läser namnet innan man plockar bort lappen...
Eller lägger en godis/ett kex på varje som man får äta upp när man sagt namnet...

Följande är saxat från en maildiskussion om att läsa serier:

Vi har väldigt mycket böcker, både barn och vuxenböcker, fakta och skönlitteratur. Även
serietidningar, som jag absolut inte har något emot! Jag tycker det viktigaste är att vi läser,
så vi blandar glatt Bamse, Astrid Lindgren, kapitel- och bilderböcker med faktaböcker.
Jag gillar Bamse skarpt! Jag pekar på den seriefigur som "pratar" för annars kan det vara lite
förvirrande med alla bildrutor och textbubblor... Och så är det ju så många runt Bamse, som har sina
personliga egenskaper. T ex Vargen som (speciellt i tidigare nr) slits mellan sin önskan att vara tuff och
sin önskan att få vara en i gänget och som ofta råkar ut för andras förutfattade meningar... Vi köpte ett
Vargen-album på loppis som berättade om Vargens uppväxt, åhhh det var så gripande en serie kan bli! :-)

Jag tycker det finns mkt runt omkring Bamse att prata om. Känner man nånsin som Burre, att man blev
så arg på den som retades att man sa att man inte ville vara med och gick därifrån fast man egentligen ville
vara med? Är det okej att skratta åt den som står vid svarta tavlan och inte kan räkna ut ett tal? Och så
finns det ju äventyr om drakar och troll också, och i de äldre numren finns en del grekiska sagor tecknade...
För ett tag sedan var det en serie om regalskeppet Vasa, som Björn och jag varit och tittat på i Sthlm
och kunde visa kort på. Och lättsamma fakta om fladdermöss och pyramider och hur man spelar in film...
Och pyssel som är bra för barn med språkstörning och även andra barn: hitta par, finn fem fel osv.

När jag läser kan jag kommentera handlingen eller något speciellt i bilden, vill barnen göra
det pausar jag och så pratar vi om det. Förr trodde jag att det skulle kännas störande
men det gör det inte, det gör läsningen till en roligare och mer gemensam upplevelse.
När det är svåra ord flikar jag in en synonym efter ordet, i flytande tal.

Alex har tittat i Bamsetidningar innan han somnar.

Ofta har jag en "morot" för att få barnen att vilja säga ljud eller ord som är svåra för dem.
En morot har varit en låda med små, små fordon som jag sparat från Kinderägg sedan Niklas och
Jonna var små. De här fordonen har varit väldigt populära och finns inte framme alltjämt, så de
har varit åtråvärda - man tar helt enkelt ngt roligt och lite speciellt som morot. Ibland har vi
tränat att lyssna: t ex att barnet ska ta ett fordon när jag säger "Bil", vänta när jag säger "Fffil"
(jag kan växla med ord som "lingonsylt", roligt att skoja lite ibland). Vi har även gjort så att
barnet tagit ett fordon för varje F eller S det sagt - eller ngt annat barnet behövt träna på.

På OH-plast har jag ritat bilder som kan läggas på varandra för att bygga nya bilder.
T ex ett naket träd på ett ark, löv på ett annat, äpplen på ett tredje... För varje gång
barnet säger det ljud/ord vi tränar, får han välja en bild att bygga på med. Fördelen med
OH-plast är att det är väldigt lätt att kalkera, om det är speciella figurer man vill ha.
Barnen kan rita en bilder själva. Ibland har jag ritat bilder med samma begynnelsebokstav
när vi tränat särskilda ljud som B och F: Bamse, ballong, bil, flagga, flicka, fågel osv.

Vi har fått A4-ark av logopeden, med bilder på flera föremål. Blomma,
blad, bil, katt, tak, osv... Så säger jag ett ord och barnet pekar på föremålet.
Vi brukar även turas om, det gör det hela mer till en lek och mindre som träning.
.
En senare variant för att träna lyssnande har varit en rad med bilder, t ex:

Så "läser" jag en av raderna och barnet pekar på den jag menar, sedan turas vi om.

Har man svårt att koncentrera sig kan det vara skönt att på en gång se slutet :-)
Speciellt om det krävs mkt ansträngning för att åstadkomma de ljud man vill...
Här har logopeden gjort två lite olika varianter. För oss har den övre mer läs-liknande
varianten varit bättre och uppmuntrat till koncentration - den andra uppfattades mer som
en tävling där man hastar igenom bokstavsljuden så fort som möjligt för att komma i mål.
Det är sådant man får prova sig fram med, för att se vad som fungerar bäst för ens barn.

När mina jobbarkompisar köpt smycken från VeGi har de levererats i små fodrade påsar med dragsko,
som vi använder till språkpåsar. Där ryms små saker och korta ramsor, som en liten kaninfamilj
och ramsan "hur många kaniner kan du se? Mamma, pappa, unge - tre!" Roligt att få användning
för alla korta ramsor som finns. Barnen brukar få välja varsin påse under samling.

Sidan har upphört