Liz Thulin skickade mig ett brev med två flanosagor hon ritat själv och skrev
"du har genom din hemsida bidragit med så otroligt mycket roligt och användbart
material att det känns som det minsta jag kan göra för att visa min uppskattning".
Tusen tack, Liz, så snällt!




Jag har fått lov att Liz att lägga ut sagorna för att dela med mig till andra,
så här kommer Sagan om det lilla loket. Härunder hittar du texten, klickar du
på knappen med "Liz bilder" kommer du till en sida med bilderna att skriva ut.

Liz har laminerat alla bilder, klistrat fast flanellografkartong bakom och numrerat
alla  bilder - smart, då kan man ha dem liggande med baksidan upp när man
berättar sagan och vända upp rätt bild vartefter man kommer dit i texten.

Sagan om det lilla loket

1. Det var en gång ett rött litet lok som stod alldeles ensam på en station.
2. Det hade inga vagnar efter sig, därför tyckte han inte att han var ett riktigt lok.
För ett riktigt lok ska ha vagnar att dra efter sig.
Loket bestämde sig för att åka ut och leta efter några vagnar.
Så körde han ut från stationen.

När han kört en stund fick han se en grön vagn som var full av människor.
3. Vagnen stod ensam på spåret. Det var ett annat lok som tappat den vagnen.
Så den bad det lilla loket att få följa med. De kopplade samman och körde iväg.

Efter en stund kom de till en annan station och där stod en gul vagn lastad med sten.
4. - Ingen orkar dra mig för jag är så tung, sa den gula vagnen.
- Jo! Jag är stark, sa det lilla röda loket. Då kopplades den gula vagnen
fast bakom den gröna och tåget tuffade iväg.

Vid nästa station stod en blå vagn.
5. - Oh vilket fint rött lok, sa den blå vagnen, med dig skulle jag vilja åka.
Så fick den blå vagnen som var lastad med brädor kopplas fast bakom den gula vagnen.
Sen tuffade hela raden iväg.

Rätt som det var tuffade de förbi en tankvagn.
6. - Oj! Vad många vagnar du har, sa den röda tankvagnen. Orkar du dra mig också?
- Ja då! Koppla på bara, sa det röda loket. Tankvagnen kopplades fast bakom den blå vagnen.
Det lilla röda loket tuffade vidare med alla sina vagnar efter sig. Nu var det röda loket ett
mycket lyckligt lok för nu var han inte ensam längre. Han var det finaste tåg som fanns.